40 år

Jag har hunnit med att fylla 40 år och haft en fantastiskt trevlig fest. En riktig egoboost var det. Det var härliga tal och på något sätt var det skönt, de handlade om samma sak i stort sett, lite olika inpaketerat. Fantastiskt fina tal. Det bästa med tal är att de endast berör de starka sidorna, så tolkar jag det i alla fall. Det som var en röd tråd i talen från mina vänner var min energi som jag måste kanalisera i att jobba, springa marathon, skriva böcker eller vad det nu kan vara och min tidsoptimism. En sak som blev tydlig i tidsoptimismens kölvatten var att jag har så många fantastiska vänner som accepterar det, och som hanterar det, och som hjälper till då tiden inte räcker. Jag har en kluven inställning till min tidsuppfattning. Jag tycker att det är oerhört viktigt att måna om allas tid och tycker själv att det är respektlöst att inte komma i tid. Jag vill inte slösa på någon annans tid. Men ändå blir det effekten  då jag hunnit sticka emellan med någon syssla som gör att jag kommer någon minut sen. Efter festen så känns det nästan som att nu när alla andra, och kanske mest jag själv, insett att det är så tydligt, så är det en egenskap att leva med. Ja, och givetvis fortsätta jobba med.