Att lämna och lämnas

Uppsägningar och avslut är by default inte roliga. Jag har varit med om flera, jag har sagt upp människor, jag har sett människor blivit uppsagda, jag har blivit lämnad och jag har lämnat.

Det är många känslor i uppbrott, vilket ett avslut av arbete faktiskt är. Det finns olika vägar fram till beslutet, men när väl beslutet är taget är det enkelt. Det påminner om andra avslut, som går ända in i hjärtat, när pojkvännen gör slut, när bästisen gör slut – att bli bortvald och inte få välja själv.

Som i alla fall är det viktigt att komma ihåg varför man tar det beslut man tar. I min roll som rekryterare har det hänt att företag lockar tillbaka personer som sagt upp sig – det blir sällan långvarigt. Har man tagit beslutet så har man. I den bästa av världar så tackar man för den tid som varit och önskar personen lycka till. Men vi är inte alltid i den bästa av världar. Inte jag heller.

Saker går fel ibland. Hur bra intentioner man än har så blir det fel. En anställning kan bli fel om introduktionen inte blir rätt, information kommer fram som ger ett helt annat innehåll, syfte med positionen, förväntningarna infrias inte. Det kan vara små, små saker i början som växer till ett berg som tillslut blir för stort att hantera och man väljer att gå ifrån. Det är synd, men det händer.

Jag har sagt upp människor. Det är aldrig roligt, och det är spänt, ett misslyckande. Oftast är det yttre faktorer som tyvärr inte går att påverka, LAS listor och nerdragningar. Jag kom in på Manpower under början av det glada 2000 talet, då vi anställde för glatta livet, för att 2 år senare få säga upp desamma. Det är aldrig roligt.

Om det är något som jag tar med mig är att försöka vara så lugn och öppen som möjligt. Känslor är inte farligt. Men det som ofta händer är att man spänner sig då det är ett jobbigt möte – man vill få det överstökat och blir onödig hård. För den anställde kommer det oftast som en överraskning – hur mycket information man än har givit innan.

Det vi som organisation får arbeta med är att människor kommer att sluta, vi är ingens ändhållplats, vi är med en stund på vägen, och då får vi bygga strukturer och system så att det som byggts upp består – så väl det går med relationer/tjänster. Att göra vårt allra bästa så länge vi arbetar tillsammans – det är vad det handlar om. Hela vägen från första mötet och förväntningarna som sätts till det sista mötet då vi önskar varmt lycka till.

Jag säger inte att vi är perfekta och alltid har handlat som ovan, men jag har en strävan att de personer som slutar hos oss och våra partners skall få samma hejdundrande tack för den tid som varit och ett stort varmt lycka till.