Att mäta rätt saker

Det finns många ambitiösa försök att mäta och rapportera alla förehavanden i ett företag. Missförstå mig rätt, det är bra att mäta och följa upp vad som sker. Någonstans så handlar det om att det som inte syns, finns inte. Jag är skolad i ekonomispåret, även om mina kollegor kanske inte skulle hålla med om att jag är den mest sifferorienterade personen. Men det finns en sida hos mig som går igång på siffror, uppföljning och genom det resultat. Alla siffror måste, som alla vägar, bära någonstans. I ett resultat, eller Rom, eller vad det månde vara. Att bara fylla i siffror och sända till en avlägsen krok av världen, utan att förstå vad siffrorna skall användas till – är inte min grej. Jag upplever att själva rapporterandet kan bli en syssla i sig själv, ju mer rapporter, desto fler människor som behövs för att kontrollera rapporteringen osv.

 

När Johan och jag startade PS Partner hade vi inte så många rapporter och verktyg. Vi har några fler nu. Det är mitt fel. En kollega påpekade det för mig häromdagen. Jag är dock övertygad om att mäta är bra – för att veta vad vi gör bra och mindre bra. Det vi mäter skall vara viktigt och avgörande, och det skall bara vara det. Inget mer och inget mindre. Lite som när man vill gå ner i vikt. Jag kan nästan svära på att alla vet vad som behöver göras för att gå ner i vikt. Jag säger inte att det är lätt – jag säger bara att jag tror att de allra flesta vet vad som krävs – äta mindre – röra sig mer. Men när man går med i Viktväktarna och plötsligt börjar väga maten, och sig själv, då händer det grejer. För att man synliggör det som man redan visste?

 

Varför babbla om att mäta och inte – för att det är något som gnager mig. Egentligen skulle jag bara vilja arbeta med värdeskapande aktiviteter, hitta bra människor som vill byta arbete  – till att hitta bra företag som dessa fantastiska människor vill arbeta på. Och det gör jag mesta dels – men för att hitta dessa människor och företag så behöver jag träffa ett antal av båda. Och det mäter vi. Bara det – än så länge. Och hur det går för bolaget. Bara det  – än så länge. Det som jag kräver att mina kollegor skall fylla i måste också tas om hand. Återkopplas, givas tillbaka på något sätt. Det kan jag bli bättre på.

Jag bodde i Dubai med min familj en tid. Där finns inget skattekontor. Ja, det finns delar av världen som kan fungera utan skattekontor. Det hade det svenska skattekontoret väldigt svårt att förstå. De ville ha en blankett som bevisade att jag inte hade tjänat några pengar i Dubai. Jag var mammaledig och utflyttad under denna period. Det tog väldigt många samtal, inklusive lite idiotförklaring från Skattetjänstemannen. Det klart att det finns ett skattekontor – hur tror du att det fungerar annars, frågade han? Ja, just det – faktiskt riktigt bra. På något sätt – utan vare sig budget, prognos, kalkyler och skattekontor.

Rätt eller fel – inte vet jag. Jag vet bara att jag inte tycker om att fylla i en massa siffror, som tar en massa tid, från det som jag verkligen tycker om att göra. Jag skall inte heller kräva det av mina kollegor. Promise.