Längdrekord och mindre än 10 veckor kvar till avfärd

I söndags blev det längdrekord för min del!

11.4 mil. 114 kilometer. 4,5 timme i sadeln och med en snitthastighet på 27,5km/h. Tilläggas bör kanske också att 11,4 mil är ungefär en halv dagsetapp under Tour de Paris.

OJ så ont i ryggen jag hade efteråt och JÖSSES så hungrig jag vart. (Den underbara lasagne som min fantastiska mamma lagat för att hjälpa till med återhämtningen, den var då den godaste jag någonsin ätit!)

Under natten före passet hällregnade det nåt otroligt och även så när jag vaknade på morgonen och tittade ut på den plötsligt vattenfyllda gräsmattan och på forsen som rann längs gatan. Det fullkomligt öste ner och jag tänkte; – Åh så skoj det ska bli att sitta på cykeln hela dagen i detta.

Eller? Nej, helt rätt, så tänkte jag verkligen inte. Men, har man åtagit sig ett uppdrag så får man ju bara se till att bita ihop och ta sig i kragen, eller hur?

Sagt och gjort, dubbel portion gröt, ett par stora glas vatten, på med de supertajta cykelkläderna (borde de inte bli mindre tighta snart?) och upp med cykeln på biltaket (och såklart, ner med varningsskylten i carporten som mannen fixat efter ett smärre missöde för ett par månader sedan…)

Det regnade fortfarande när vi, efter att ha mötts upp vid Vikingagrillen i Kungälv, drog iväg…

Asfaltsgruset sprutade blött upp i ansiktet från framförvarande cyklists bakdäck. Vi ligger tätt i klunga och efter en stund säger lagkompisen att jag ser lite ut som en dansk pepparsalami i ansiktet. Tack så mycket säger jag. Eller jag säger faktiskt; Naw, hvad er du venlig!Takk så veldig meget, du gør det samme!

Vi har en skön stämning i laget. Skojar och småpratar mest hela tiden. Kanske inte när det lutar som mest även om en del kvittrar på även då såklart. Jag är oftast inte en av dem. Jag koncentrerar mig på att få i mig syre och komma ihåg rundtrampet istället för att bara trycka eftersom jag blir så in i bänkens mycket tröttare av det. Och astman verkar föredra en jämnare ansträngning så för att hålla den på rätt köl… så är det fokus som gäller. Helt klart en utmaning. Backar är JÄTTEKUL! Sägs det.

Vid fikapausen kring 65 kilometer förstår jag precis vad han menade med pepparsalamin.

Alldeles prickig av grus/smuts och lite småröd av ansträngning så är det en ganska bra liknelse. Men dansk pepparsalami är ju jättegott och adrenalinet är på topp så efter ett par koppar kaffe och en riktigt god morotskaka sätter vi oss på cyklarna igen och sätter fart igen.

Kilometrarna mer eller mindre bara flyger iväg känns det som och plötsligt är vi tillbaka i Kungälv igen.

Jag har vansinnigt ont i ryggen nu och känner att den där tiden jag bokat för bikefit på Art V hos den smått berömde Adam, gärna får komma fortare än kvickt. Tydligen kan alla dessa krämpor minimeras genom en ordentlig bike fit. Mer om detta framöver alltså.

Under tiden jag väntar på detta, biter jag ihop och tänker att de barn som drabbats av cancer och som tvingas genomgå allt det lidande som sjukdomen innebär, säkerligen gärna skulle vilja byta sin sjukdom mot mitt ryggont vilken dag i veckan som helst.

Vi kämpar vidare. För deras skull.

Sara Drougge, Marketing Manager PS Partner & cyklist i Team Rynkeby God Morgon Göteborg 2019

PS Partner är årligen stolta sponsorer till Team Rynkeby God Morgon