När en dörr stängs öppnas en annan

Det har varit tyst från mig under hösten och anledningen är att jag helt enkelt inte haft motivationen att skriva. Det är för mig ett ganska tydligt tecken på att energin inte är där den borde vara. Jag har alltid älskat att skriva, fundera, reflektera över saker som händer, hitta nya lösningar och idéer. Skriva har aldrig varit något som jag måste göra – det har alltid varit något som kommer av sig självt. Men det har varit tyst och idéerna har inte kommit. Efter min mammas begravning för 1,5 år sedan, hände en rad saker som tillsammans formade ett beslut som egentligen varit taget sedan länge.

PS Partners resa har varit fantastisk, vi har slitit hårt och vi har gjort det bra. Alla i bolaget, alla medarbetare, alla kunder och kandidater. De senaste åren har det blivit tydligt att vi ägare vill olika saker. Det är bra, om man kan ha en kommunikation, diskussion och ett förtroende sinsemellan och efter beslut- en samsyn om vart vi skall ta vägen. Det har vi tappat på vägen, i för mycket att göra, för lite kommunikation och för lite tid att finna lösningar på utmaningarna. Våra olikheter började bli tydliga för våra anställda, och det var något som vi inte ville. Det leder på sikt till overksamhet och rädsla för beslut, tror jag. Det har lett fram till att Johan och jag går åt olika håll för att få göra det vi verkligen vill och tror på. Vi har båda insett vad vi vill med företagandet, hur vi vill arbeta och hur vi ser framtiden – och den ser helt enkelt olika ut för oss. Johan kliver ur PS Partner för att satsa på sitt egna bolag.

Det är ett smärtsamt beslut, samtidigt som det öppnar upp nya möjligheter. ” När en dörr stängs, öppnas en annan”.

Nu kör vi PS Partner  – full fart in i framtiden!