3 dagar kvar

Jag tog mig friheten att ta semester före NY Marathon. Familjen och jag reste till Miami Beach för några dagar sedan och njuter av den härliga manjana atmosfären som råder. Jag hade inte så stora förväntningar – men det är helt fantastiskt. Härliga stränder och härlig inställning. Att ta semester mitt i allt känns aldrig ok för mig. Jag har ganska svårt att släppa mitt jobb, men jag har fantastiska kollegor som har steppat in. Jag intalar mig att det är bättre att njuta när jag ändå har rest över halva jordklotet än att oroa mig för arbetet. Det är samma sak varje gång. Precis innan varje semester känner jag att det kanske ändå är bäst att stanna hemma och göra klart. Men det blir ju aldrig klart. Och tur är väl det. Det slutar såklart alltid med att jag reser. Med magont de första dagarna innan jag inser att jorden fortsätter att snurra och magontet lägger sig.

Nu är det 3 dagar kvar till NY Maraton. Det är både skönt och pirrigt. Skönt för att jag snart får veta hur det är, den känslan som har drivit mig fram till dagen D. Hur kommer det att vara, hur kommer jag att klara det? Många frågar mig hur formen är. Det är mycket svårt att svara på hur formen är. Jag vet inte ju inte hur formen skall vara 3 dagar innan ett Maraton. Jag har följt löpartipsen på www.maraton.se ganska väl. På ett ungefär i alla fall. Till och med tipset om ”tömning”. Dvs tömma kroppen på kolhydrater 5 dagar innan för att sedan fylla på depåerna. Jag har provsprungit alla kläder och även köpt ett par shorts, ifall det blir varmt. Det var ganska onödigt visade det sig. Det är ca 0 grader i New York, även om det är 30 grader i Miami.  Jag har fått programmet för helgen. Jag ansluter på lördagen då vi samlas kl 08 för att  hämta nummerlappar. Efter det skall vi springa de sista 3-5 km av loppet, målrakan. För att få in känslan av hur det känns att korsa målsnöret efter 42 km. På något sätt kommer den känslan att driva oss igenom loppet, tror jag. På dagen D går bussen till startområdet kl 06.00. Jag startar kl 10.55. Det är ganska lång väntan innan start i ett antagligen kallt och blåsigt väder. Jag har fått tips på att man kan köpa billiga varma kläder på ett ställe på Manhattan och sedan lämna dem i startområdet. Alla kläder som lämnas samlas ihop och ges till behövande. Det känns bra.

Om allt går som det skall så siktar jag på en drömtid på 4 timmar, och en ok tid på 4 timmar och 30 minuter. Det innebär att halv fyra på söndag, lokal tid, är jag klar. Det är häftigt och väldigt skönt.

Ibland undrar jag varför jag driver mig obevekligt till ibland orimliga mål. De ger alltid magont innan, och jag funderar både en och två gånger precis innan genomförandet på ” om det verkligen var så klokt?”. Alla gånger har jag kommit ut på andra sidan, fylld av en tillfredställelse över vad jag genomfört. Jag vill själv tro att det är för att jag måste veta hur det är, att det är nyfikenheten som driver mig. Jag måste prova. Min största farhåga är att jag sitter i gungstolen 90 år gammal och funderar på hur det skulle varit om jag testade, och ångra att jag inte gjorde det. Det driver mig, på gott och på ont.

Det är inte säkert att det blir fler Maraton, nu när jag snart skall få veta hur det är. Det får visa sig på söndag helt enkelt.

Ha en fin Halloween.