Apropå varumärke – Petter Stordalen

Jag gillar Petter Stordalen och hans vilda idéer. Jag tycker att Choices uttagning till Posthotellet var ett välkommet inslag i rekryteringsprocessen då det handlar om service. Jag tror att många fler fick chansen att visa sin bästa sida, än om de hade kört en vanlig traditionell rekrytering. Hur mycket vi än vill säga att det inte spelar någon roll vad du heter i Sverige idag – så gör det tyvärr det. Jag har träffat så många duktiga, kompetenta personer som har bytt namn – och vips så har de 3 jobb erbjudanden att välja på. Jag vill inte peka finger åt något håll, utan bara konstatera att så fungerar rekrytering i Sverige idag. Jag hoppas att vi är på väg åt rätt håll, och att vi alla vågar utmana oss i rekryteringssammanhang och ta in människor som inte är precis som vi.

Jag vet att jag är på minerad mark, sitter i glashuset, eller vad vi väljer att kalla det. Jag tror på mångfald, både vad gäller kvinnligt/manligt, religion och kultur. Jag tror att det berikar en arbetsplats. Jag är medveten om att det inte är en lätt resa, det krävs arbete och mod. Vi är inga föregångare – på PS Partner arbetar 5 personer. Vi är i åldern 32-41 år, från Sverige, gifta, bor i villa, har mellan 1-3 barn, 2 bilar och alla har en efter gymnasial utbildning. Alla bor i liknande områden sydost om Göteborg.

Men vi är medvetna om det, och kommer att arbeta för att bryta trenden. Så mycket kan jag säga.

Tillbaka till Petter Stordalen. Jag lyssnade på hans sommarprat. Han beskrev sin karriär framtill idag. Det jag fastnade för var hur han fick sitt första jobb. Jag återger det för er som jag minns det – Hans far drev en ICA affär som Petter skulle ta över. Han ville mer och tackade nej. Han såg en tjänst som VD på ett av Norges största retailföretag. Han sökte och kom på något sätt på intervju. Han var 25 år och egentligen helt oerfaren för ett sådant arbete. Men han hade viljan och engagemanget och framförallt – tron på sig själv. I hissen upp till intervjun så träffar han en äldre herre. De börjar prata med varandra och Petter berättar om rollen som han skall på intervju för och hur laddad han är. Den äldre herren stiger av och Petter åker en våning till.  Han är oerhört nervös. Han hör sitt namn ropas upp och kliver in i ett stort rum där det sitter en rad strama, kostymklädda herrar och damer och tittar ner på honom. När han tittar närmare så känner han igen herren från hissen som ler åt honom. Han får jobbet. Det visade sig att herren i hissen ägde stor del av företaget.

Vad vill jag säga med detta? Flera saker egentligen. Att man aldrig vet vem som kommer att påverka din resa framåt. Summerat i – var rädd om dig och ditt varumärke, dina relationer – och framförallt din tro på dig själv.