Förkyld och besviken

I lördags skulle jag ha stått på startlinjen till Lidingöloppet. Helt rätt uppladdning  inför NY Marathon. 3 mil i terräng som skulle visa statusen inför 4,2 om  1 månad. Helt rätt tänkt, men ack så fel det blev. I mitten av förra veckan blev jag ordentligt förkyld och tänkte att det nog skulle gå över. Jag arbetade i Stockholm under fredagen, höll ett antal intervjuer, där de sökanden till och från hade något svårt att höra vad jag sade pga min mycket mörka klykröst.  Jag försökte vara så försiktig jag kunde med att inte ta i hand och inte snörvla för nära. Jag passade på att träffa vänner på kvällen som proppade in mig diverse bra medikament och ingefärate. Men icke. På lördagen vaknade jag ordentligt tät, med bihålsinflammation. Jag gav inte upp direkt utan var tvungen att googla på vad som kunde ske, om jag ändå försökte. Trådarna som jag fick upp var unisona – totalt dumdristigt att ge sig ut om man inte kände sig ok, det var allt från hjärtstillestånd till lunghinneflammation. Det styrkte egentligen bara vad jag redan visste. Jag fick helt enkelt slänga in handduken.  Besviken javisst, men det var verkligen inget att göra. Jag bokade om min tågbiljett och åkte hem, bäddade ner mig med näsdroppar och honungsvatten. För att pigga upp mig lite sökte jag på ”skidor” på youtube. (Så fort sommaren har lagt sig så brukar suget efter snö komma, likadant nu.) Efter dessa klipp kändes det mycket bättre. Jag sänder med lite energi och hopp till er också.