Hjälpa eller stjälpa?

Samarbete är något av det bästa som finns – när det fungerar. Jag är ideell tränare för ett flicklag där samarbete är något av det mest fantastiska att se. När det fungerar. Ibland spelar de fantastiskt, hittar varandra, hjälper varandra och ibland inte alls. Det finns matcher då någon känner att de måste styra upp alla andra, att någon inte sköter sin position och då går flickan dit och skall se till att det blir bra. Men, vad händer? Jo, med de allra bästa intentioner så blir det dubbelfel. Flickan som skall styra upp lämnar sin position och den flickan som har positionen som skall styras upp blir ledsen och tappar all energi.

Det spelar inte så stor roll om man är 10, 12 eller 42 år – det fungerar på samma sätt. Jag ser det i många organisationer som vi arbetar med – jag ser det även i vår organisation. Kanske i större utsträckning i entreprenörsdrivna bolag, där alla är så fantastiskt engagerade och där en eller flera individer startat bolaget med sina drömmar. Alla har den bästa intention – men – vad händer när någon skall styra upp alla andra, kör sitt eget race istället för det som är avtalat? Precis samma sak som på fotbollsplanen. Man tar energi från personen som trots allt gör sitt bästa – den personen känner sig både överkörd och tillintetgjord. Vilket absolut inte var den uppstyrande personens tanke. Hon ville bara hjälpa till. Att delegera och lita på varandra är något av det svåraste som finns. Men så härligt det är när det fungerar. När man peppar varandra, när alla inser att vi enskilda inte är Zlatan, men att vi tillsammans är Zlatan.

Något av det svåraste är när du har delegerat en sak, och så blir det inte gjort, upplever du – eller det görs inte som du har tänkt dig. Vad händer i 97% av fallen? Jo, då går man in och tar tillbaka/tar över. Vad sker? Personen hade kanske inte förstått uppgiften, kanske lagt upp en plan som innebar att hon skulle vara klar till avsatt tid, eller på annat sätt löst det. Men det ser inte person nr 1. Hon blir ledsen, upprörd, och gör inte sitt bästa nästa gång – för hon vet att det inte är någon idé – det görs ju om i alla fall.

En tjej missar en boll så att motståndarna kan springa förbi och göra mål. Hon får kommentarer som är mycket negativa. Det räcker gott med hennes egna tankar om misslyckande. Tror ni att hon träffar nästa gång?

Tänk om vi alla lyfter varandra – istället för att trampa till igen. Jag är övertygad om att vi hade nått fantastiska resultat tillsammans.

 

Låt oss bestämma oss för att arbeta tillsammans för att hjälpa istället för att stjälpa…..