Jobb= en ovillkorad rättighet?

Jag följer utfrågningar, debatter och intervjuer inför valet och fokus är självklart; jobb, skola och äldreomsorg. Jag följer intervjuer med ungdomar som har sökt över 1000 jobb och inte får någon anställning. Jag möter många människor som söker jobb efter jobb efter jobb. Det tar på självförtroendet att hela tiden få ”tack, men nej tack”. Problematiken är olika – en del har ingen erfarenhet, en del har för mycket erfarenhet, en del har annorlunda erfarenhet –  ingen får jobb.

Jag har alltid arbetat. Jag vet, det var andra tider på 80-90 talet – eller? Jag har städat trappor, jag har sorterat mediciner, jag har arbetat som bussguide, hemtjänstassistent, vårdbiträde, taxichaufför, telefonförsäljare, städare, nattreceptionist…listan kan göras lång. Det var aldrig någon fråga i mitt barndomshem OM jag skulle arbeta extra, det var frågan om var. Mamma och pappa fixade inte något jobb till mig – det fick jag göra själv. Och det gjorde jag, det gjorde mina kompisar också.

Jag har svårt att tro att det inte går att fixa arbete. Nej, kanske inte drömjobbet, men gör du ett bra arbete där du startar, så leder det i 97% till något annat. Varför har det ändrats? Vad är det som ändrats?

Jag ser intervjuerna i TV med unga människor som talar om att jobb är en rättighet. Ja, det är det – men med rättigheter kommer skyldigheter. Så krasst är det. Jag kan ibland uppleva att det är mer rättighetsdiskussion än skyldighetsdiskussion. Jag har suttit i många intervjuer med oerfarna unga människor som tackar nej till jobb för att det ligger i Partille och inte i centrala Göteborg. Jag har suttit i intervjuer där personen i fråga tackar nej till ett jobb för 25000 i månaden, och inte har något annat. Då måste jag fråga – hur skall du försörja dig? ” Det löser sig”. Ja, för det gör det ju i Sverige idag. Jag säger inte att det är fel – men någonstans får man bita i och jobba på. Visa vad man kan så kommer möjligheterna – det är jag övertygad på. Hur kommer vi dit igen? Jag känner inte att någon av de debatter jag tittat på löser det. Jag tror att det måste börja inifrån varje individ – en stor portion jävlar anamma, i kombination med lättnader att ta in personal – att våga prova för arbetsgivare. Jag förstår att det är en risk, att arbetsgivare kan utnyttja det – men den risken måste vi våga ta. Jag vill tro att personen i fråga hellre chansar och kommer in på en arbetsplats- än att aldrig få chansen.

FNs mänskliga rättigheter;

Rätten till arbete

Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten.

Så det så.