Referens?

Är alltid en stor fråga. Under alla år som jag har arbetat med rekrytering har det varit oerhört stort fokus på referenser. Det många glömmer är att det är extremt låg validitet på en referens. Det är en person som du väljer själv, som vill dig väl, denna person vet om hur viktig referensen är för att du skall få ditt dröm jobb. Motargument kan då vara att vi tar informella referenser. Det kan vara ganska riskfyllt för personen som söker jobb. Du vet inte relationerna med den informella personen och kandidaten, du vet inte om personen ifråga använder informationen om att personen söker nytt på ett sätt som skadar. Jag har några gånger varit med om det. Att personer som är med i intervjuprocessen faktiskt ”frågar runt” utan att informera personen i fråga. Det har blivit katastrofala följder och personen har uppfattat det hela som oetiskt och kränkande, och tackat nej till jobbet. Även om referenserna var bra. Jag tycker att man skall ta referenser, men då är det viktigt att göra det på riktigt. Verkligen prata med referenten, lyssna, invänta, avvakta,  komma in på djupet i det som man undrar över. Att ta en bra referens tar tid och personen som man pratar med måste också kunna avsätta tid. Sitta ostört och vara förberedd. Om man bara skall sätta en bock i sin egen rekryteringsprocess och riva av frågorna, eller maila över frågorna och få svar – då kan man lika gärna hoppa över det. Då missar du det finstilta, det där som sägs mellan raderna,  som är det viktigaste. Referenser kan användas för att kontrollera att den information som kandidaten givit stämmer och få en vägledning i vad blivande chef skall göra för att personen skall göra sitt allra bästa. Jag tycker att skall man ta referenser, måste man lägga tid på det och verkligen lyssna, lyssna, lyssna. Så tycker jag – vad tycker du?