Snällhet och respekt

Är snällhet bra eller dåligt? När jag sitter i intervjuer och frågar om personens starka och svaga sidor så kommer ofta ”snäll ”på den negativa sidan. Personen brukar förklara sig med att han/hon arbetar på det. Vid närmare eftertanke måste jag säga att det inte låter så bra. Varför är det fel att vara snäll?  Jag ser baksidorna, är du snäll kan du inte säga nej, och säger du inte nej så går du i väggen. Och en sådan person vill ingen anställa – eller?

Men är det ett sådant samhälle vi skall ha? Ett samhälle där snällhet är negativt?  Tänk om alla vore så där snälla – skulle det vara negativt då? I min fantastivärld så skulle inte det bli ett problem?

Nästa fråga är vad snäll innebär och innebörden påverkar givetvis frågan om det är bra eller ej.

Idag var jag och handlade med min yngsta dotter. I affären möttes vi av en leende man. Han log och hälsade glatt. Min dotter blev alldeles ifrån sig – ”mamma, titta på den gubben, vad han var glad!” Hon talade om det hela vägen hem. Det fick mig också att tänka till. Är det så ovanligt med en person som ler och säger hej? En person som man inte känner?

Livet går fort och det snurrar alltid 100 tankar i huvudet – och jag är inte alltid närvarande. Men jag tycker att det är viktigt att ha en grundtro i att respektera alla människor, se dem i ögonen och le. Det värmer så mycket när man får det tillbaka.

Jag tänker mycket på hur vårt samhälle ser ut idag och vart det är på väg. Det har blivit viktigare och tydligare då barnen började skolan. Vi bodde utomlands en period och barnen kom tillbaka till svensk skola i lågstadiet. När vi bodde utomlands så gick de i en internationell skola med ca 20 olika nationaliteter i varje klass. Det var uniform, uppställning innan intåg i klassrummet, arabisk nationalsång som sjöngs de första 5 min stående innan lektionen startade. I min yngste sons klass var det en indisk lärarinna som aldrig höjde rösten. Men det räckte att hon var tyst i 2 min när skolan startade ( min son var då 5 år) och det blev knäpptyst i klassen. Min son älskade skolan och fröken. Jag skulle ljuga om jag sade att det var så från början – det var en stor omställning att flytta till ett helt nytt land, med ett nytt språk och nya ansikten. Men när vi flyttade hem igen insåg jag hur bra den internationella skolan hanterade barnen. Hur de bejakade individen, stärkte barnen genom lagom utmaning, men med strikt ordning och struktur. I min tolkning så lugnande det barnen. De visste var gränserna gick och vad som hände om de gick utanför. Föräldrarna lyssnade på läraren i första hand och barnen i andra. Jag tror på frihet och kreativitet, men jag tror även på att ge människor verktyg för att hantera situationer och tydlighet i vad som förväntas. Små barn behöver struktur och ordning och vägledning i hur de skall hantera olika människor och händelser. Jag tror även stora barn och vuxna behöver veta var gränserna går och vad som förväntas. Först då kan du leverera vad som krävs och känna dig nöjd när du lyckats. Vad vill jag säga med allt det här egentligen? Jag vill att vi tänker till på hur vi behandlar varandra och det gamla tankesättet – ” Döm ingen innan du gått 100 mil i hans skor” är inte så dumt. Och att vara snäll inte är en svag sida.